Ronneby växer
 Fram
till mitten på 1300-talet måste Ronneby växt
till sig ganska kraftigt. Om detta vittnar bland annat
att det bildats ett Knutsgille i staden. Knutsgillen instiftades till minne av Knut den
helige (död 1086) och fanns i många danska
städer, och även några svenska under medeltiden.
Det var endast stadens mest ansedda medborgare som blev
medlemmar. Gillets betydelse visas bland annat av att
en gillesbroder kunde uppväga sex andra som borgensman.
År 1350 försvann troligtvis ett större
antal av stadens invånare som offer för digerdöden.
Det finns inga bevis för detta, men det finns ingen
anledning att tro att Ronneby skulle ha förskonats
från detta öde som i övrigt hårt
drabbade Europa. Vid denna tid började Hansan bli
en viktig maktfaktor i medeltidens Östersjö.
Hansans handelsväg från Reval nuvarande Tallin
över Visby på Gotland vidare till Lübeck,
Hamburg och Bremen passerade ju alldeles utanför
kusten. Befolkningen i Värend, dvs området
från nuvarande Tingsryd upp till Växjö använde Ronneby som utskeppningsort för sina
produkter, skinn och hudar, pottaska och dylikt. Detta
bör ha gett Ronneby betydande tullinkomster och byggt
upp en livlig handel och gästgivarverksamhet i staden.
Den 29 juli 1387, i Trelleborg, undertecknade den då 16-årige kung Olof, ett previlegiebrev som förnyade
stadsrättigheterna. Trots att Ronneby redan var stad,
har man ansett detta som stadens födelsedag, som
således räknas som något över sexhundra
år gammal.
Ronneby innan 1564
Under unionstiden, på 1400-talet stadfäste
Ronneby sin position, jämte Kalmar som huvudort i
sydöstra Sverige, bland annat genom ett kungamöte
1476, i Ronneby, mellan den svenske och den danske kungen.
Även den svenske bondeledaren Engelbrekt lär
år 1436 ha gästat Ronneby, men då med
något mera krigiska avsikter, vilket tog sig uttryck
i "någon manspillan". De krigshandlingar som till
slut ledde till unionens upplösning 1523, synes ha
passerat utan att nämnvärt drabba Ronneby.
Bondeupproren som så starkt sysselsatte Gustav
Vasa på 1530-talet har också spårlöst
passerat Ronneby, som fortsatte bygga upp storlek och
styrka. Däremot vid Dackefejden 1542 blev Ronneby
indraget. Eftersom kung Kristian och kung Gustav vid ett
möte i Bröms 1541, ingått ett avtal om
att anse den andres fiender som sina, var kung Kristian
tvungen att i någon mån ingripa mot detta
"buller". Det gjorde han genom att förbjuda Ronnebyborna
att försälja "rör" dvs. gevär "krut,
lod och armborst" till de upproriske svenska bönderna.
Ronnebys råd och borgmästare förklarar
i ett brev sin lojalitet till den danske kungen.
Denna inställning delades dock inte av det stora
flertalet borgare i staden. De hade sedan urminnes tider
känt en stark gemenskap med Värendsborna. Tvärtemot
den avgivna försäkran hade Nils Dacke en av
sina starkaste försörjningskanaler genom Ronneby,
givetvis mot att han generöst delade med sig av rövade
skatter. Man kunde då inte ana vilka katastrofala
följder detta skulle få för staden några
årtionden senare, då kung Gustavs son, Erik
XIV, fullständigt ödelade staden.
Läs mer
|
