Ljungby

Magnus Ladulås gav år 1279 Linköpingsbiskopen Henrik rätt att vid Berga kyrka i dåvarande Lagans samhälle anlägga en "köpstad". På medeltiden fanns det ett gästgiveri vid Ljungbys kyrka och den driftigaste av ägarna var gästgivaren Märta Ljungberg som donerade förmögenheten dels till de fattiga i Ljungby, Kånna och Angelstads socknar.

1828 beslöt Kungl Maj:t att Ljungby skulle bli platsen för länets första köping och 1689 hade Sunnerbo härads tingsplats flyttats från Hamneda till Ljungby. Den lilla byn Ljungby bestod bara av fem gårdar och ingen av dem hamnade innanför gränserna i den blygsamt tilltagna planeringen för köpingen 1830. Nybyggnationen var liten till en början men den medeltida kyrkan revs dock 1857 och ersattes med en tidstypisk sådan. Från 1898 var den officiella beteckningen "Ljungby köpings municipalsamhälle".

Södra stambanan kom att gå över Alvesta med en smalspårig enskild järnväg från Vislanda över Ljungby och via sjön Bolmen till Halmstad.1899 kom järnvägen till Skåne-Småland mellan Helsingborg-Jönköping och över Ljungby, vilket gjorde köpingen till en mindre järnvägsknut. Ljungby blev 1936 landets 115:e stad.

Vill man se rester av det gamla Ljungby som finns bevarat får man gå till Ljungby Gamla Torg, och Sven Ljungberg har i sitt privatmuseum skildrat stadens utveckling och numera försvunna byggnader och miljöer. Den stora utvandringen och utflyttningen från Sverige började i mitten av 1860-talet, ungefär samtidigt med industrialiseringen och därmed också med en ständigt ökad inflyttning till städerna.

Efter andra världskrigets slut hade många små landskommuner ekonomiska besvär och saknade möjligheter att upprätthålla en sin service till invånarna. Riksdagen beslöt därför att minska antalet kommuner så att det i var och en skulle finnas minst 2.000 invånare. Men efter 1952 års reform med kommunsammanläggningar återstod det bara 816 landskommuner i Sverige. Redan 1962 tog riksdagen ett principbeslut om ytterligare en kommunreform för att uppnå ett antal kommuner med minst 8.000 invånare och på så vis skapa starkare ekonomiska enheter. 1969 beslöt riksdagen att senast 1974 skulle antalet kommuner ha reducerats till 278 stycken.